|
Konstruktion I radiostativet (bild 1) kan följande radiostationer användas. Typ Strömkälla
Av de nämnda stationerna kan en station användas samtidigt med någon av de övriga. Även stationer av samma typ kan - med undantag för Ra 422 och Ra 200 - användas samtidigt. Innan man placerar stationerna på deras platser måste först fästramarna, som är av två typer, skruvas fast i stativet. På stativets vänstra sida skall fästramen till Ra 422 sitta och på den högra en fästram, som kan användas till någon av Ra 12stationerna eller till Ra 200. På väggen framför stativet finns en list med hållare för anslutningskablar. Ovanför varje hållare sitter en skylt som anger till vilken station kablarna skall anslutas, Mottagare 920 placeras i förarhytten. Under radiostativet sitter en manöverpanel (bild 2). Med manöverorgan på denna kan man starta omformare 102 och koppla in spänning till uttagslådorna. På en voltmeter läser man av batterispänningen om tryckströmställaren vid instrumentet hålls intryckt.
Fordonet är utrustat med ett radioavstört 12 V elsystem, som är gemensamt för fordon och radio. Generatorns effekt är 600 W. Två seriekopplade ackumulatorer på vardera 6 V 190 Ah sitter i en speciell batterilåda under den bakre högra stolen, där hjälpstartanslutningen finns.
På hyllan ovanför bagagerummet sitter remmar för fastspänning på exempelvis packfickor till mindre radiostationer. När fordonet står stilla kan avgaserna under vissa förhållanden tränga in i vagnen. Detta förhindras om man använder förlängningsslangen till avgasröret (bild 5). Under transport ligger slangen på biltaket där även reservantenner förvaras i en speciell fästanordning. Remmarna som håller slangen på plats är så långa, att även koger till högantenn kan placeras på samma plats. Fordonet har anordningar för mörkläggning av signalistrummet.
Antennfästena (bild 6) är fällbara, varför antennstavarna av glasfiber kan ställas i olika lägen. Till varje antennfäste hör en antennomkopplare. Ovanför radiostativet finns en tabell, som anger hur antennomkopplaren skall stå vid anpassning av antennen till aktuell radiostation och frekvens (kanal). De bakre sidofönstren är utbytta mot paneler med fästanordningar för manöverlådor till Ra 120, 121 och 122. Manöverlådorna har inbyggd SM-omkopplare och uttag för handmikrotelefon. Ovanför dörrarna ligger koaxialkablarna i kabelrännor, där även plats finns för manöverlådornas anslutningskablar.
Inkoppling Ra 200 Stationens långa batterikabel och generatorkabel ansluts till den högra omformaren 102. Stationen får matningsspänningar när man slår till manöverpanelens strömställare Omf 102. Avstämningsenheten (bild 7) matas med en koaxialkabel från sändaren. Kabeln ligger på takets högra sida. Antennen utgörs av en antennstav om 2,15 m. Man kan även ansluta en kastantenn till stationen. Antennomkopplaren skall stå i läge 6 (Ra 200). En hållare för telegraferingsnyckel sitter på radiostativets högra sida.
Ra 120 Stationen kopplas till den högra omformaren med en förlängd batterikabel som ingår i radiostativet. Manöverpanelens strömställare märkt Omf 102 måste därvid stå i läge TILL. Koaxialkabeln från antennstaven 1,3 m på bakre antennfästet ansluts till stationens koaxialkabeluttag. Antennomkopplaren på stationen ställs i läge MATARLEDNING och antennomkopplaren under antennfästet i läge 1 eller 2 enligt anvisningarna på antennomkopplarens skylt. Manöverlådan på den högra fönsterpanelen ansluts till stationens SM-omkopplaruttag och handmikrotelefonen till manöverlådan.
Ra 121
Ra 422 Stationen matas med 27 V från den vänstra omformaren 102. Anslutningen sker i det vänstra uttaget på fästramens undersida. Vid drift måste manöverpanelens strömställare Omf 102 stå i läge TILL.
Antennanläggningen består av antennfäste, övre och undre antennstav samt antennanpassningsenhet. Antennen, som är ca 3 m lång, ansluts till stationen genom antennanpassningsenheten, som sitter omedelbart under antennfästet. Först skruvas de båda antennstavarna ihop, sedan skruvas den undre staven på antennfästet. Båda antenndelarna måste alltid vara påskruvade annars kan stationen skadas. Genom att antennfästet är fjädrande kan antennen böjas ner utan att den bryts eller skadas, t ex vid passering under broar. Skyddsramen i antennanpassningsenhetens ena ända är till för att skydda de båda anslutningsdonen. Ytterligare anvisningar om kablar och antenner till radiostationerna samt olika kombinationsinstallationer, se bilaga 1-5. Mt 920
Bilaga 3.
|